Åmliden

Förra helgen blev det en avstickare till Åmliden för att fira av att mamma har fyllt år. Det är inte lätt att hitta en helg som passar alla. Storhopen av onghopen var dock på plats. Kurorten Åmliden bjöd på sallad och en köttfärssoppa med yoghurt till. Mumsig och nyttig.

Dagen bjöd på vackert vinterväder, endast några grader kallt. Även om jag hade med mig kameran i bilen lyckades jag inte stanna av efter vägen för att ta kort. Trakterna kring Långträsk var sagolikt vackra, som en Narniavinter. Allt var inklätt med snö och frost, till och med telefonstolparna såg tjusiga ut.

Väl framme i Åmliden lyckades jag ta kort på Narniavintern. Fem grader kallt och vindstilla, snön var i princip orörd ute i skogarna. Nog är väl vintern vacker, när solen reflekteras i frostbeklädda stolpar och skyltar och när snön ligger som ett täcke över landskapet. Längtan upp till fjälls under påsken infinner sig rätt så snabbt och inom kort blir det fjällresa. Nog skiner man upp när solen kommer tillbaka efter sin vintervila.

Lofoten

Ska försöka sammanfatta min fantastiska resa mot Lofoten för att se späckhuggare.

Mina vänner Sara, David och Emil har gjort ett otroligt jobb för att fixa och sy ihop denna resa, som en 40-års present. All heders och tack för det... mycket storstilat och oförglömligt. Ni har satt en hög ribba inför nästa års firanden!

Nåja, för att förstå hela resonemanget kring detta börjar det hela med några suspekta meddelanden som levererats till mig under sena kvällstider, alltid när man slumrat till lite. Smygande i trappen här utanför och knackningar och ringningar på dörren. Halvt förskräckt och undrandes vad det är så är det ju förstås ingen bakom dörren annat än en lapp, av hopklistrade bokstäver från tidningar.

Första lappen fick jag två veckor innan min allhelgona och den andra under samma vecka. I tron att det hade med min fest och något bus där, så antog att lapparna var ett spel för galleriet. Men icke! I princip en hel vecka efter att jag hade haft fest, samt kommit tillbaka från Malå damp det ned en lapp till. Jaha, då förstod att någon kommer att hända därnästa helg.. och mycket riktigt!

Den lappen innebar att jag var halvvaken resterande nätter, alltför att bevaka vem som möjligtvis kunde göra detta. Till saken hör att jag inte lyckades ta reda på något alls. På tisdag, någon gång under dagen, kom den sista lappen med tydliga instruktioner. Kl 05.10 fredagen den 13 skulle jag infinna mig på tågstationen i vagn 61 stol 25 (typ) medtagandes champagne, persedlar för tre dagar samt varma vinterkläder.

Jaha, skulle det bli någon skidresa någonstans? Jag trodde iofs att tågresan skulle vara någon slags "blindresa" med avstigning i Boden för vidare färd någerst..

Men var det verkligen så tidigt som kl 05 och på fredag. Ingalill, den lilla rackerskan, hade ju nämnt att jag inte behövde åka till Malå ännu en gång till helgen, så hon blev uppringd och utfrågad.. sådär lagom. Jo, tiden stämde för hon skulle skjutsa mig till stationen. Sedan blev till att prata med chefen, och givetvis visste hon om det, och det hade hon vetat länge.

Torsdagen kom, det inhandlades lite grejer, packningen började, resfebern intog, jag somnade kl 0.30. Alarmet gick av kl 04.10. Huvva se tidigt!

Skjutsen anlände och Ingalill fiixade allt med konduktören, jag fick mitt svarta kuvert och fick inte titta. Jag behövde inte stiga av i Boden, människor skulle kliva på efter vägen. Efter en halvtimmas väntan i Boden hade ingen stigit på, vad jag visste. Jag väntade och väntade tills de dök upp just när tåget rullade iväg från Boden. En hel del skratt och sittbyten och utfrågningar, blev det så dags för frukost och vi var på väg mot Lofoten. Trodde ju definitivt inte att det var sant, men så var det.





Några bilder på Lapporten blev det och solen orkade knappt upp över fjällkammarna.




Jamen, champagnen då? Javisst den korkades upp lagom efter Abisko. Druvdoften spred sig både över golv och bord och Emils kläder, men va fan... Gott var det! Om vi hade tanken att få sitta å njuta av champagne i glasen, så inte blev det mycket av det. För det första får man inte dricka på tåget, bara sådär. Sedan steg det på en hel skolklass från Norge med småttingar, fast de hamnade i en annan vagn. Men, resan från Abisko till Narvik går nämligen fortare än vad man tror. Vi fick halsa i oss champagne å lulliga blev vi :)

Mellan skålarna bekantades vi oss med en slovak som själv åkte mot Narvik för att uppleva vår skandinaviska natur och skönhet. Han är utbytesstudent på ett år, läst svenska utomlands i tre år och ville plugga här i Sverige. Otroligt att man kan göra sådant. Kolla in hans bilder från Narvik - Kirunaresan på adamko.net.






Å i Narvik kan man både åka på shopping i Abisko och klippa sitt hår på obskyra ställen :)



En sak som är säker med Norge är att allt är dyrt! Å lunchen i Norge serveras mestadels som mackor, som är dyra. Efter en snabb lunch och luftombyte blev det fyratimmars bussresa mot Svolvaer på Lofoten. Tack och lov att det var mörkt ute, vägarna kändes smala och stupen djupa. Trots att man varit uppe sedan kl 4, sovit cirka 3,5 timmar (David sov 2,5) blev det ingen sömn på bussen.

Väl framme på destinationen blev det pizza ute och sedan var det bara piss å gå isäng!



Morgonen randas och vi hade en sagolik utsikt från vårt boende. Vi fick nämligen en svit till priset av ett vanligt boende i dubbelrum. Bubbelbad, typ 14 bäddar och ett eget dansgolv.






Här kommer lite bilder på havsresan. Full av förhoppning och förväntan att se späckhuggare bar det av. Tyvärr fick vi inte se några, det var för blåsigt på havet (fjorden), men gott om havsörn fick vi se... och på nära håll.









Att vara ute på sjön är som att vara ute på fjället. Vi var helt tagna av all fantastisk natur och alla dessa intryck som man fick. Jag somnade in och lurade i alla fall 1 timma, Emil i 3 och pigga David och Sara var bara vakna.

Middagen intogs på en av Norges bästa fiskrestauranger, sas det i alla fall. Krabba för de övriga, jag tog fyra små rätter. MMM, vilken mat, det var riktigt riktigt gott. Eftersom vi ville se lite folk, så gjorde vi en liten runda runt stadskärnan, men jag tror allt folk låg å sov eller höll till någon annanstans, för nog var vi rätt så ensamma både på 1, 2 och 3 ställen. Vi måste ha luktat svenskar :D





En underbar dag kräver sin sömn. Upp tidigt för att packa och ta sig hemåt. Efter elva timmar var jag hemma i Luleå igen. Gissa om jag var less på att åka tåg!

Som sagt, det är roligt att fylla år :D

Jag är inte färdigfirad ännu

Nu börjar det klarna mer och mer, även om det är rätt så dimmigt längst fram vid öppningen. De hemliga lapparna som vältrat in de senaste veckorna har (förmodligen) fått sitt slut nu.

Upp före klån fredagen den 13:e bär det av mot okänd ort. Å ledigt från jobbet har redan andra fixat.

Nu brorsan, är det min tur!

Jag fick dock en platsangivelse och packningsförslag, där bla champagne ska ingå i utrustningen.

Det här blir spännande! Gissa om jag toktvättar så här på dagtid!

Jäj - Förti bast igen

Vilken helg och vilken fest. Det tar minsann 48 timmar att återhämta sig. Det känns att man blivit 20 år två gånger om. Ännu en helg när man går hem vid 03.30. Å upp före klån och halvvaken hela dagen, med efterföljande frukost på Max. Det blev nästan bara cola och en halv burgare.

Kvällens tema var Jazz; kom som cool cat, swingpjatt eller varför inte i en banankjol. Nu kom det ingen i banankjol men många charlestonbrudar dök upp. Va läckert!



Under fredagen inhandlades de mesta i matväg. Det skulle bli enklare tilltugg och det blev det. Potatis i ugn med oliver, kycklingspett och sallad. Till det blev det fördrink och pepparkakor med mögelost och en lite päronbit. Dessutom gjordes en fenomenal cremefraicheröra. Och som mat-Tina stod Ingalill för alla recept och tillagning av både potatis och kyckling. Jag tror Ingalill och David kan det här med att laga mat och lösa logistiken samtidigt. Kan meddela att alla njöt av maten. Å cremefraicheröran är bara sååå god.



Förutom ett underbart tal av Annica så skålades det friskt mellan varven, både till höger och vänster och separat och på golvet. Å för att inte tala om min 40-årssång... Jag är lapp och jag har inga renar... Proffsigt och vilken tur att jag lyckades spela in det.



Åsså blev det musiktävlingar, både 1, 2 och 3 stycken. Men den som det riktigt surrades om var väl den version jag gjorde på golvet dansandes till kända låtar som de övriga skulle gissa sig till. Låtarna var endast cirka 15 sekunder så det var inte mycket tid till att gissa vad det var, utan raskt hoppa in i dansmovesen och övertyga publiken vilken låt och artist det var. Allt från Elvis, Carola till Britta Spjut och Just D.



Här är lite axplock från kvällen:













Tja, måndag kväll och jag har just packat undan presentpapper och attiraljer. Som sagt, det är folket som gör festen och jag njöt hela kvällen än en gång. Ingen 40-års kris här inte. Här boostades det hela kvällen. Yauwza!

Kanske man ska ordna fler fester. Det var riktigt kul! Tack allesammans och även till de som inte kunde komma. Ni missade en dans. Däremot hann jag inte dansa så mycket under kvällen. Jag drack gin mellan varven och vin och salmiakki och öl. Men det kostar att ligga på fyrtioårstopp.

Fångad av en stormvind aka Rickard 40

This is it - Michael Jackson

Nu har jag sett filmen av vad som skulle ha blivit en av de bästa showerna ever. Det var effekter, jamen huvva. Å Michael såg inte ett dugg trött eller sliten ut. Bra nog skärpt och dansbar och vig och rösten i behåll.

Sevärd för dem som tycker om MJ:s musik och givetvis en hel del dans. Det är många WOW i den filmen.

Tack Therese för 40-års presenten!

En snabb wish-list

Okej, är väl ute i senaste laget inför helgens fest.

Men min snabba önskelista är som följer:

Presentkort går bra på följande ställen:

Åhlens
Indiska
Europamöbler
Ticket
Något annat inredningsställe

Kaffepanna
Lägenhet :)
Ny dammsugare
Nya hörlurar till min iPod.
Cognacsglas från Rosendahl

Sådärja!!

Ester ha dödde

Klappat och klart. Hemfärd mot Malå för att fira lite 40 år. Ledig fredag för att ta mig bussledes mot Skellefteå där Ulrika handlade för fullt och hämtade upp mig. Fest är alltid kul och nu blev det verkligen av, del 1. Salladsbordet och lite dricka och lite frukt inhandlades under fredagen, dock inte lätt att beräkna till ca 20 personer (beundrar kockar som fixar middagar till 80 pers).

Den klassiska fördrinken hade jag bestämt sedan förut, AIVY tillsammans med lite frusna bär och Sprite, va kunde gå fel. För säkerhetsskull tog jag med mig min flaska från Luleå, även om den hade köpts in i Malå. För i Malå finns ju allt. Döm om min förvåning när jag skulle köpa en extra Aivy, för att gardera sig utifall det inte skulle räcka med 1 flaska. Fanns den? Eh, nä. Fast det räckte ändå med 1 flaska.



Under fredagkvällen blev det till att chilla med några öl hos Ann-Charlotte och Peter. Brorsan kom också förbi, vi åt lite tacos och småsurrade. Det är jobbigt att planera och färdas hela dagen och tjoa på, så kvällen blev tidig och jag somnade som en stock och tidigt; före kl 23 var det nog.

Nåväl under lördagen löstes melodikrysset och jag var tvungen att fixa lite mer saker innan jag kunde åka mot Gädde Herrgård för att fixa till salladen. Någonting var i görningen, det förstod jag ganska fort, eftersom jag fick vänta hemma tills det blev upplåst. Det är alltid kul att bli överraskad och man vill verkligen inte veta något i förväg.



Efter alla förberedelser började allt folk droppa in vid 18-tiden, för att skålas in och kvällens grillparty starta m.m. Å vem kunde väl ana att det skulle begås ett mord under kvällen där 10 arvtagare skulle hittas och utfrågas. Cluedo goes Malå!



Vi hann knappt äta tårtan förrän det var dags för juristen att lösa kvällens mordgåta. Och mer eller mindre samtliga inbjudna var involverade i denna händelse. Skickligt! Med öl i ena handen och lite vin och någon drink som skvalpade i något fönster, skulle det hittas 10 arvtagare, frågas ut om deras intressen. Å det var tedrickande, rökande och chokladätande personer. Å det var bussförare, arkivarie som inte ville prata, brandmannen som smålade om brinnande ljus och storrökte och dessutom bagerskan som hade sin yxa i sin handväska.



Två timmar fick jag för att leta reda på ledtrådar och fråga ut och hitta dessa. Mer eller mindre samtliga hade denna Ester som faster. Å jag blev erjuden eld och choklad och att te var gott, för att inte tala om hur bra det är att åka buss!

Kul var det, men inte var det lätt att hitta något uppsåt. Uppsåten bortblåstes mellan de extra störningsmoment jag var tvungen att göra; alltifrån bilmärken till programledare för olika TV-program. Mitt uppe i allt skulle det öppnas presenter förstås :)

Jag lyckades i alla fall plocka bort 3 potentiella mördare. Men mördaren gick fri, och allt berodde på de fördömda glömda paraplyerna som var utspridda. Attans!



Kvällen avrundas med både Guitar Heroes och improviserade musikkorsord. Å så där lagom vid 3.30 knallade vi hemåt vägen.

Tack allehopen för en underbar mordgåta, presenter och härligt sällskap. Det är ju de inbjudna som gör festen :) Å tack till alla övriga som inte kunde närvara men som fixade minnesvärda presenter.