En fantastisk intressant artikel om hur vi svenskar är rytmanpassade till 1 och 3 i musiken. Det här visar ju att jazzen och därmed lindyn är way better. För vad har vi i Sverige då? Jo, snoa... jaha. Artikeln här är hämtad från Fredrik Lindströms program Världens Modernaste Land med undertiteln svensk eller osvensk?

Svenskarnas brist på sväng

Frågan här är till vilken takt man klappar. Sven Ahlbäck, forskare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, ställer sig frågande till att det skulle vara typiskt svenskt att klappa på 1 och 3 i fyrtaktsmusik.´Skillnaden finns snarar e mellan europeisk och afrikansk musikkultur (och därmed också afroamerikansk musiktradition): medan man i europeisk musik i allmänhet klappar på de tunga slagen, som 1 och 3, klappar man i afrikanska musiktraditioner ofta istället komplementärt på t ex 2 och 4.

Markeringarna på 1 och 3 är alltså något som knyter svenskar till en europeisk tradition medan 2&4-klappen idag hör samman med afroamerikansk populärmusik som pop och jazz. Å andra sidan, menar Sven Ahlbäck, bygger även exempelvis viss västsvensk och norsk folkmusik på starka markeringar på 2 och 4, som gör att man kan känna de där två pulserna som "bråkar" med varandra och som gör att det svänger.

Att klappa med i sådan musik på 1 och 3 blir minst lika osvängigt det! Det sväng som finns i traditionell svensk folkmusik har dock inte underhållits av vare sig skolundervisning eller annan officiell musikkultur i Sverige, vilket har gjort att svenskarna alltsedan 1920-talet har sökt sig till andra musiktraditioner som jazz och salsa för att få sig lite sväng till livs. Att klappa på 1 och 3 i TRETAKT är däremot det svenskaste som finns, menar Sven Ahlbäck: de flesta låtar som spelas inom svensk folkmusiktradition och som många svenskar skolas in i via ringdanser kring midsommarstänger och liknande är av låttypen polska ? d.v.s. polsk dans - som sedan slutet av 1600-talet har haft en stark position som svensk allmogedans. Ett välkänt exempel på polska är "Räven raskar över isen". Tretaktsdanserna, bland dem långdans, vals och hambo, har slagit stort i Sverige jämfört med ex Danmark och Finland där 2-taktsdanser som polka är mer poppis. Att stampa på 1 och 3 är med andra ord något väldigt svenskt som kan upplevas som både exotiskt och svårt att lära in för många människor från andra länder, menar Sven Ahlbäck.