Invigningen LAB09

Liten inblick till hur det var när det väl begav sig. Vissa trogna åskådare hade redan bänkat sig 30 minuter innan allt skulle starta, för att inte missa den särdeles bra utsikten på oss dansare ;) Nervositeten var bortblåst, va spännande allt skulle bli. Talade snabbt med Simon om hans konstverk och vad han tyckte om allt detta. Han var nervös, som alltid när han har performance, även om inte han var huvudpersonen på cocacolagolvet. Cocacolagolvet var inte lika klibbigt, för mig var det nästan perfekt dansyta. Självklart ska alltid något oförutsett hända. Golvet var ju i det närmaste perfekt, det var ju inget konstigt med det, speciellt när man dansat både på grus, gräs och betong. Första låten skulle bandet bara spela för att "få igång" publiken, och vad händer... jo, en amerikan bjuder upp till dans och äntrar dansgolvet och står och diggar och vill ha med publiken på dansgolvet. Vilken klockren stressfaktor han nu var. Undrar vad de övriga dansarna kände inför detta. Sagt och gjort avvek han efter en stund så vi äntligen kunde dansa cocacolaruset av oss.



För mer ingående analys av vår performance och bilder på oss dansare kan du läsa i följande artiklar:

NSD (han i hatt på bilden med fötterna i vattnet var vår stressfaktor)

KURIREN