Walpurgisnatten

Valborg har lånat ut sitt namn denna dag, en kristen högtid med hedniska rötter; vi bränner bål, skriker, dricker öl och hälsar våren. Valborgsmäss har alltid varit förknippad med fester och allehanda upptåg.

Den heliga Walpurgis var en västsaxisk prinsessa, som följde sina bröder i 8:de århundrandet från sitt hem i England för att hjälpa dem att utbreda kristendomen i Tyskland, där hon dog som abbedissa i ett kloster. Från hennes kvarlevor utströmmade, enligt gamla munkberättelser, en undergörande olja, som utgavs komma från helgonet och genom suggestion i vissa fall kurerade sjukdomar hos troende. Walpurgisdyrkan blev vitt spridd ej blott i hela Tyskland, utan också i Frankrike, Nederländerna och England. Kyrkor och kapell helgades åt henne, reliker av henne förevisades och fester anställdes till hennes ära. Då i somliga tyska kalendrar Walpurgisfesten ägde rum 1:sta maj, blev namnet, Walpurgis helt tillfälligtvis förbundet med vissa av de mest kända folkvidskepelserna.

En av hedendomens största helgdagar hade varit 1:sta maj, då en stor offerfest anställdes och folkets vårförsamling ägde rum. Under århundraden skedde rättskipning den dagen och majeldar tändes, som pågår än i dag på många ställen i Sverige på “Walborgsmässoafton” eller aftonen före 1:sta maj, vårt minne av Walpurgis (Walborg).

Då senare de gamla hedniska gudarna blivit fullständigt degraderade till djävlar genom de kristna missionärerna och tron på häxeriet blivit allmän, fick “Walpurgisnatten” en särskild betydelse, eftersom häxorna troddes då rida på kvastar o.s.v. till häxsabbaten. I boken Våroffer - Isfolket, sker detta på valborgsmässoafton.

Källa: Svenska Kulturbilder

Ut å flyg