Var på en strålande konsert med Claes Jansson och hans Sextett, vilka gestaltade Ray Charles. Vi hade tur som lyckades få tag i biljetter, eftersom det inte fanns många sittplatser kvar. Men det bästa var att vi fick längst fram och det är inte dåligt. Det svängde se nanting, handklappningarna svedde tillslut och adrenalinet sprudlade i kroppen. Vilken skön och glad musik. Men så är det med triolunderdelad musik.
Den här pianisten (Claes Crona) var mycket duktig och påminde mig om Svenska Akademins sekreterare Horace Engdahl. De måste vara släkt på något sätt.
söndag 29 mars 2009
Claes Janssons tribut till Ray Charles
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar