En gång jag seglar i hamn...

Måndagen den 11 augusti skulle det seglas för första gången. Även om jag hade glömt bort det helt å hållet, så skickade Greg ett sms och påminde om att vi skulle mötas upp klockan 18 i Södra hamn. Jag lyckades få med mig Frida och det är hon som tagit alla kort (eftersom den kamera jag hade till låns fortfarande är i Malå.. med kabel och allt).

Nåja, vädret var väl inte det bästa, men tydligen bra nog för segling. För det finns nämligen inget dåligt väder (för segling) bara ingen vind. Dagen innan hade Greg varit med i en seglingstävling och "strandat" just utanför Svartön, eftersom vindförhållanden var 0 m/s, och någon paddling var inte tillåten. Det hade tagit över 1 timme att ta sig in mot Luleå, trots att sträckan var 200 - 300 meter.

Båtar och segling har ett helt eget språk, å då är det allt. Vet inte hur många vindar vi gick igenom.. undanvind, motvind, ingen vind, medvind, halv sidvind m.m (inte mammas tredjevind). Focken fick vi hålla koll på, snörena skulle vara parallella, jibba gjorde vi nu å då, liksom att slå, lovart, babord, ensmärke och spinnakern.

Det var i alla fall en upplevelse, speciellt för mig som är en landkrabba. Vi fick till och med känna på 30 graders lutning! Det innebär att vi var tvungna att hänga över relingen och glida över vattnet. Tydligen var det någon slags eftersträvansvärd handling =) Tror du det fanns någonstans att hålla i.. icke. Jo, i snöret som skulle tvinnas fast när man höll fötterna i kors.

Navigare necesse est, vivere non necesse... åsså har man missat årets månförmörkelse igen.