Varje toabesök är en utmaning

Senaste två veckorna har jag haft lite körigt i magan. Det är svårt att sia om det beror på maten, stress eller någon annat som ökar saltsyran i magen. Jag har varit tvungen att dra ned på kaffekonsumtionen, även om den inte är så fanatisk. Men alla de koppar som bälgas i under förmiddagarna på jobbet har uteblivit. Fullkornsris och bröd har jag ätit, samt en hel del bönor och kokt mat. Vidare inte så mycket c-vitamin i form av nektariner och juicer. Däremot har blåbärssoppan äntrat mitt kylskåp.

Nåväl, igår fick jag äntligen göra nummer två och det kändes riktigt skönt. Inget mera pinkande via gryngången. Om nu detta beror på att jag ätit annan mat, prövat laktosfri mjölk eller druckit öl med måtta må vara osagt. Jag kan äntligen känna lycka när jag ska gå på toa. Detta innebär ju givetvis att jag inte behöver ta tillbaka gamla vanor. Kaffet har jag dragit ned på, mjölkprodukter äter jag inte så mycket av (ska fortsätta lite mera med laktosfria produkter) samt att ris inte är så dumt.

En vana är något som du gör åtminstone 1 månad i följd som därefter (förhoppningsvis) blir beständig. Får se vad som händer nu när jag åker tillbaka till Luleå. Kanske jag har ett lulevirus i magen som utrotas av malåvirus.

Så strax dags för kalas och gräddtårta här i Malå!