Jämställdhetsdebatten

Den här artikeln vinklar jämställdhetsdebatten på ett helt annat sätt.

Om vi ser på relationer och familjer utifrån Darwins evolutionsteori så är tanken att flera enheter tillsammans ska vara starkare än en. En familj ska alltså vara starkare tillsammans. Hur blir vi det när föräldrarna springer som råttor för att hinna göra exakt lika mycket karriär?

– Delad föräldraledighet är bra. Men att en stressad mamma ska titta på klockan, banta efter förlossningen och kasta sig ut i karriärlivet 6-8 månader efter att fött barn – det är bara stressande. Kvinnan är den som burit och fött fram barnet, hur mycket vi än vill kan vi inte få män att föda barn eller amma. Därför behöver barnet sin mamma under sin första levnadsperiod.

– Vi skiljer oss som aldrig förr, varför? För att vi inte orkar! Det är ju något som är fel.

Eva Rusz tycker det är viktigt att fundera över hur det påverkar barnen att hela tiden behöva knyta an till nya personer, nya partners och ny dagispersonal som de träffar mer än sina egna föräldrar.

– Vem vinner på det? Ur mitt perspektiv ser jag att barn som byter många anknytningspersoner under sin uppväxt riskerar att må dåligt som vuxna.

– Varför lagstiftar vi inte om 1,5 års mammaledighet, så att barnen får sin första anknytningsperiod ifred, och lagstiftar om ett påföljande år då papporna stannar hemma? Det är jämställdhet, det är att jämna ut skillnaderna, säger hon.

Hon understryker att det på intet sätt innebär att vi ska gå tillbaks till femtiotalsidealen, men att jämställdhetsbegreppet har kommit att betyda något helt absurt när det är kvinnor som hela tiden tävlar mot män.

Poängen, menar Eva Rusz, är att det blir för mycket jämställdhet när allt måste göras samtidigt.



Saxat ur Aftonbladet 31 juli.