Ännu en arbetsmarknadsutbildning

Nog är väl personlig utveckling en bra idé, men inom arbetsmarknadsutbildningarna tenderar det att bli samma sak. Varför skall man uppfinna hjulet två gånger? Måndag (jamenvisst, hurra!) och dags för en ny utbildning för att skriva om ett nytt CV och nya personliga brev. Det känns som om man verkligen behöver feedback igen.. NOT.

Allt började väl med felaktigt uppgiven adress =) Fanns absolut ingenting som stämde, varken gatunamn eller husnummer. Visserligen fanns det en person i samma gäng (med likalydande felaktig info) som visste var detta studieförbund Sensus hade sina lokaler. Fem minuter senare och med fler människor som droppade in sent, så startade vi med en personlig presentation av oss själva... i 1,5 timmar. Suck.. visst går det väl att göra snabbare och effektivare. Och inte kände jag någon stor motivation att höra på hur grupparbeten funkar och vart människor kommer ifrån och deras studiebakgrund. Likväl måste man kunna arbeta i grupp för att kunna förstå sig själv och utvecklas mer personligt.. hmmmmm. Kanske finns en sanning i det, men min inställning till denna utbildning riktar sig inte mot grupparbeten kring min CV etc.

Vi hade rätt så intressanta diskussioner om beslutsfattande i grupp, bland annat nämndes det om en expert bör få ett avgörande inflytande på gruppens diskussion och beslut i aktuell fråga eller om någon sitter tyst skall anses som instämmande. Måste säga att vår grupp var rätt så debattlysten och argumenterade bra och sakligt i stort. Jag stred (4 mot 1) för bräckliga kompromisser istället för majoritetsbeslut genom omröstning! Att lyssna på minoriteten är väl också demokrati, och framförallt en rättvisefråga och känsla om delaktighet i beslut. Lyckades omvända alla.. YAY =)

Imorgon blir det mer personlig utveckling... och ordbajs